Sömnparalys / Astral katalepsi
Publicerat: 2010-08-16 Kl: 00:52:07 | I kategori: * VardagOch jag förstår om ni tänker "men är hon dum i huvudet?" eller nått, men tro mig...jag är INTE en sån som hittar på eller tror på massa saker... jag vill bara skriva av mig!
Jag har i många år nu varit med om ett visst tillstånd som händer när jag vilar/sover. Ibland händer det ofta, ibland kan det gå några månader imellan. Men det började hända mig nån gång i högstadiet. Jag har sen dess trott att jag har nått fel, att jag lider av kraftig panikångest eller nått annat "fel" liksom. Jag har frågat och frågat folk men näää ingen fattar hur jag menar eller förstår vad det är. Så man har verkligen känt sig ensam om detta!
Men NU IDAG hände detta på jobbet ganska kraftigt och jag kände bara att "näää nu måste jag börja söka på google och verkligen ta reda på vad det är. Annars ringer jag en läkare imorrn".
Och nu har jag fått veta vad det är och det känns både bra och otäckt! Helt sjukt är det faktiskt..
Kanske ska berätta vad det är för "tillstånd"?
Jo, jag ska försöka.. Det börjar med att jag oftast vaknar när jag ligger och vilar under dagen/kvällen, kan även hända på morgonen eller natten men för mig är det oftast när jag sover/vilar under en dag eller en kväll. Jag vaknar och är helt VAKEN, jag hör tv:n om den är på eller andra ljud, jag vet att jag ligger och sover eller har precis vaknat kanske man ska säga.
Jag är alltså HELT medveten om vart jag är och omgivningen runt omkring. Men jag kan inte röra mig överhuvudtaget, kroppen är förlamad och jag kan inte skrika eller röra mig hur mycket jag än försöker. Jag får panik och det känns som att kroppen sjunker neråt längre och längre bort ifrån mig. Och som om att jag åker uppåt samtidigt som kroppen åker neråt.
Nästan som att nån drar i mig neråt liksom. Samtidigt får jag svårt att andas (känns det som, är inte så egentligen), och som om att en tyngd sitter på mitt bröst och jag får riktig jäkla panik! Jag kämpar och kämpar för fulla muggar men ingenting fungerar och jag känner hur hjärtat bankar hårdare och hårdare, och till slut lyckas jag komma ur det där och kroppen fungerar igen. Men jag brukar alltid hamna i detta tillstånd flera gånger, så fort jag slappnar av minsta lilla så börjar kroppen "försvinna" igen. Och jag får göra om samma sak igen. Tills jag till slut orkar ta mig upp ur soffan/sängen, för man är så sjukt slut och trött.
Detta är så grymt obehagligt så ni förstår inte!!! Varje gång detta händer så tänker jag "men neeej inte det här igen" och jag försöker kämpa emot, men det går inte. Känns nästan som om att kroppen försvinner mer ju mer man kämpar emot. Det känns helt ärligt som att man ska dö nästan. Jag trodde det första gångerna det hände. Man tänker "om jag slappnar av nu riktigt så kommer jag försvinna" ungefär.
Men nu vet jag vad det heter: Astral katalepsi (Sömnparalys)
För att ni ska få läsa mer "fakta" så kopierar jag lite från en sida:
"Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer. När man sedan drömmer att man till exempel springer känns det helt verkligt trots att man i verkligheten inte vevar med benen i sängen. Den enda undantaget är ögonen, som i verkligheten rör sig som i sömnen. Muskelkontrollen stängs av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Om man inte vet vad som har hänt får man lätt panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig självt efter ett tag.
Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s.k. hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys, är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas."
Detta är alltså vad som händer. Och det står även nästan överallt att detta är en början på en "Ut-ur-kroppen upplevelse". Det finns även massa forum där folk har berättat om sina upplevelser. Jag vet det låter helt sjukt! Men ju mer och mer jag har läst, ju mer inser jag ju att det är det som händer eller håller på att hända... hur äckligt som helst!! Det finns fakta om det oxå...ska se om jag kan kopiera lite om det med... Fakta:
"Ett psykiskt tillstånd då individen tycker att han befinner sig utanför sin kropp och betraktar sig själv från en punkt utanför.
Ut-ur-kroppenupplevelser är vanligast i hypnagoga tillstånd (mellan sömn och vakenhet), men också vid långvarig sömnbrist och barnafödande. Man tycker sig lämna den fysiska kroppen och slippa begränsningar som väggar och tak, kunna färdas fritt till platser bara genom att tänka på dem.
Ibland är dessa upplevelser skrämmande, men för det mesta behagliga och fascinerande.
Upplevelsen är helt skild från hallucination eller dröm, den känns helt verklig både medan den pågår och efteråt."
Såhär står det på en annan sida:
"Har du någonsin upplevt att du vaknar på natten och liksom är förlamad? Det är ett fenomen som läkarvetenskapen kallar sömnparalys. Det uppstår när kroppen sover djupt, men medvetandet är vaket. Det är inte ett patologiskt (sjukligt) tillstånd utan sker för alla människor som sover. Skillnaden är att medvetandet är vaket om du känner det och då upplevs tillståndet som ett slags förlamningstillstånd eftersom kroppen är av-kopplad. Tillståndet är naturligt och utgör i själva verket förutsättningen för att vibrationstillståndet ska komma igång.
Vibrationstillståndet
Det första som händer är att du blir medveten om att det händer. Om du inte blir medveten sover du helt enkelt igenom processen och ditt inre själv även kallat högre jag styr dig. Men om du blir medveten kan du höra brusljud och toner. Du kan känna vibrationer i kroppen, att det bränner och vaggande rörelser eller att en del av kroppen "lossnar". Dessa symptom sker när kroppens energisystem laddas upp med energi (chakras). Även andra ovanliga fenomen kan uppstå när de inre (astrala) sinnena aktiveras tex kan du höra smällar. Det som sker är att de astrala sinnena öppnas.
Vad ska jag göra om jag upplever symptomen?
Den bästa är att inte kämpa emot utan istället slappna av och uppmärksamma händelseförloppet. Bli inte rädd. Allt är som det ska. Ha tillit och låt ditt inre själv styra händelseförloppet och du upplever en sällsam känsla när din energikropp flyter ut ur din fysiska kropp. Observera och försök att lugnt röra dig i din energikropp. Se dig runt i rummet. Om du upplever att du far igenom en tunnel eller genom skikt kan du hamna på ett astralplan. Följ med flödet. Tag tillfället iakt att uppleva ditt ickefysiska tillstånd. Vill du fara tillbaka till den fysiska kroppen tänk bara att du vill tillbaka till din kropp och ditt sovrum så kommer det att ske."
Läsa på dessa sidor, där folk har skrivit och berättat om sina händelser + lite mer fakta:
---->>> http://overnaturligt.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=0d080657-fb47-420b-bcab-ed32f762bf0e
---->>> http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=6500000000000027&conference=10500000000000236&posting=19500000002896234
Finns ju massa andra sidor oxå såklart, det är bara att söka på internet..
Men jag har inte haft sånna starka upplevelser som många där skriver, för jag har ju fått sån panik att jag bara vill "vakna". Men det är det som händer eller håller på att hända, för tro mig det känner man! Man känner när kroppen tyngs ner medans man själv åker uppåt liksom...låter helt dumt men jag kan inte förklara på ett annat sätt.. Det stämmer även det där med vibrationer i kroppen, känns som det iaf. Ja helt enkelt ALLT stämmer. Det är precis detta som händer.
För mig känns det heelt sjukt och jag blir både rädd och lättad.. Och jag förstår om ni tycker att jag är helt dum i huvudet nu MEN jag är absolut inte en sån som tror på nått konstigt överhuvudtaget, men detta händer verkligen och det hände mig senast idag här på jobbet. Och jag har i såååå många år undrat vad fan det är, och äntligen har man åtminstonde fått svar på det!
Helt ärligt så ska jag väl säga att jag inte vet vad jag ska tro om just "ut-ur-kroppen upplevelser", men allt precis allt stämmer verkligen in.
Detta är alltså inget övernaturligt direkt, utan det kan hända enligt många faktasidor. Och ju mer jag har tänkt på det...så kom jag på att när jag var liten så pratade jag ofta med mina kompisar om att vi skulle "ut och flyga från våra kroppar på natten så vi kunde träffas" och jag/vi var helt säker på att vi kunde det. Läskigt eller vad?! Visst det kanske bara var fantasi men det stämmer ju så sjukt bra in... men det är framför allt det som händer mig än idag som får mig att fundera.
Men läs själva på sidorna och se vad alla skriver där!
Och är det någon annan som varit med om detta, snälla skriv!!
Jag vet inte om det är som en dröm (fast man ÄR helt medveten) eller om det verkligen händer, men äckligt som satan är det iaf.
Jag vet iaf att nästa gång detta händer så ska jag inte kämpa emot, och se vad som händer..
Men huuuuuuuua! Vad hemskt!!
åh fyfan! kan inte ens tänka mig hur det måste kännas, usch! :/
råkar snubbla in på din blogg då och då, och jag har exakt samma upplevelser som dig, kroppen sover verkligen och är så tung, man känner lix inget i den medans medvetandet är helt vaket och uppfattar allt runt om mig, i början fick jag för mig att det var någon i rummet, att någon höll fast mig och jag fick panik, har alltid försökt skrika men det går inte. Känns som det brukar hålla på i timmar medans man säkert har det i några minuter, men obehagligt är det. Men nu när jag läst detta kanske man kan hantera det bättre nästa gång det händer:)
Jag förstår precis vad du går igenom. Det var först idag jag satte mig och letatde på google vad det var för fel på mig. Det känns precis som man ska dö och det var för flera år sedan detta hände mig första gången. Vad kan man göra åt det? Och varför händer det? klicka_85@hotmail.com
Johanna: Ja det är verkligen jättehemskt när man upplever detta. Ja jag har försökt att söka på vad man kan göra åt det, men det finns tydligen ingenting vad jag vet iaf. Och varför det händer, ja det står ju lite fakta om det här i inlägget...eller rättare sagt VAD som händer..men varför, ja du...det kan man ju fråga sig..eftersom det är så få ändå som är med om det, så måste det ju bero på nått tycker jag. :S
Hej hej. Ramlade in på bloggen då jag faktiskt just satt och googlade på astrala upplevelser och sömnparalyser. har själv varit med om sömnparalyser ett flertal gånger under min uppväxt. har blivit så pass van vid dom att jag lärt mig hantera det när det händer. mitt bästa tips är att istället för att kämpa emot och göra allt man kan för att försöka röra sig , är att bara slappna av , försöka andas lugnt och bara vänta på att det ska släppa. Det går över mycket fortare då ! :)
Sen är det det där med ut-ur-kroppen upplevelser. Jag har också känt att jag varit på väg att lämna kroppen många gånger men då det känts obehagligt så har jag aldrig gått så långt utan lyckats avbryta det hela. Imorse gick det dock längre än vanligt. (Därav mitt googlande idag;) Jag var mitt inne i det där vibrationsstadiet men valde trots obehaget att låta det fortsätta och vips känner jag hur jag plötsligt svävande halvt sätter mig upp i sängen medans kroppen ligger kvar. Detta hände på bara någon sekund och då jag insåg va sjutton som hänt blev jag så chockad att jag förstås vaknade upp och upplevelsen försvann.
Usch , D är läskiga grejer , men samtidigt lite spännande. (;
Har hänt mig med,,, senast igår natt, har varit vaken hela natten och läst om det på Internet,är glad att se att de inte bara jag som lider av detta. Jag tänkte berätta hur det är för mig. Jag somnar, så drömmer jag som vanligt,, sen helt plötsligt i drömmen känner jag en närvaro som är ute efter mig, jag vet när de kommer att ske...känns som om närvaron försöker ta över min kropp, jag skriker i drömmen försöker kämpa, men jag kan varken röra mig eller skrika,, sen kan jag inte andas,,, jag vägrar att ge efter, för då känns det som om jag ska dö...sen vaknar jag.. rädd för att somna om..har hänt mig nu 5 gånger.. och det är alltid på samma vis..som något ont är ute efter att förgöra mig... Jag vill tillägga att jag nydligen öppnat en andlig sida av mig själv och det är sen dess det har börjat..min syster lider av samma sak..och vi fick det samtidigt..sjukt...vill bara att de ska gå över!! Lider med alla som har detta
Hej!
Vilket intressant inlägg. Googlade på detta nyligen eftersom jag har också sömnparalys och kom in på din blogg. Du är inte ensam, jag upplever exakt det som du upplever. I början hade jag stor ångets för att somna, just för att det var så obehagligt. Och som du säger kan det ibland hända mer ofta och ibland mer sällan. Jag är nu inte längre rädd för att jag ska hamna i det där tillståndet trots att jag tänker "åh nej nu händer det här igen" när jag väl är i sömnen/vaknadet. Ett tips till dig som iaf funkar på mig, är att kämpa lite emot med kroppen när det väl händer för att i nästa sekund slappna av. Då kommer jag ur det direkt. Det allra värsta är ju när man känner att man rör vid någon annans kroppsdel. Tex jag har känt att jag rört en killes hand, och jag tar på den hela tiden och nyper och det är verkligen en hand. Har det också hänt dig, att du känner föremål eller människors kroppsdelar`?
jag råkade ut för detta senast idag. det är läskigt. jag hör alltid som ett starkt ljud innan det händer med. är det så för dig oxå?
hör gärna av dig. kan vara kul att diksutera det vidare. :)
Äntligen! får jag någon förklaring. Nu slipper jag fundera längre, varför jag vaknar och någon aggressiv person trycker ner mig i sängen, lämnar rummet och återvänder. Jag kan varken skrika eller röra mig. Jag är fast och skräckslagen. Vågar inte se efter vem denna någon är, ifall det är verklighet och det är någon okänd. Tack, nu ska jag utforska istället för att fly.
Upplevde detta själv för första gången i helgen. Spännande att läsa att man inte är ensam om det.
Hejsan! Jag har också lidit av sömnparalys sedan tonåren (är nu 27 år gammal), ibland mea ofta och ibland mer sällan, men är just nu inne i en mer intensiv period. Var livrädd då det hände de första gångerna, och det är fortfarande väldigt obehagligt, men samtidigt otroligt fascinerande sedan jag insett att tillståndet faktiskt har potential att övergå i en utanförkroppenupplevelse! Det är ju en enorm gåva, tänk om man kunde lära sig behärska det till fullo! Jag har otaliga gånger lyckats sätta mig upp i sängen, eller kasta mig ner på golvet/till fotändan av sängen, men sedan har det förblivit där. Men en gång lyckades jag ta mig loss efter vibrationsstadiet helt och hållet, och känslan var otrolig, jag svävade omkring i sovrummet och tittade på min kropp i sängen och sedan svävade jag ut i hallen, försökte se mig i spegeln där men ansiktet var tyvärr omöjligt att urskilja, jag "sprang" ut ur lägenheten och nerför trapporna ut ur huset och tittade omkring mig på gatan, allt ser ju lika ut som i verkligheten, men är intäckt i en suddig skimmer och man är fjäderlätt och känner sig överlycklig. I det skedet började drömmar komma in och upplevelsen gick antagligen över i vanlig dröm varpå jag vaknade. Men det var en helt otrolig upplevelse! Så hur mycket jag än hatar att ha de förbannade sömnparalyserna känns det nästa värt det med tanke på vilken underbar känsla det är att ha en utanförkroppenupplevelse.
Usch, detta har hänt mig två gånger under årens lopp. "Vaknade" eller vad man ska säga, helt medveten och med öppna ögon. Kunde inte röra på mig och plötsligt SÅG jag att Satan själv stod mitt i rummet. :O Jag började ropa efter Jesus (uppväxt som kristen). Eller rättare sagt FÖRSÖKTE ropa efter honom, allt som blev var ett mumlande "mmfl....lmmfmf...". Upplevde det som att jag skulle föras till helvetet och stretade i total panik men kroppen ryckte bara lite lätt. Och så PANG kunde jag röra mig igen, var fullt medveten utan distortion i synen och "Satan" som nyss var lika tydlig som handen framför mig var bara en vanlig skugga på väggen från en blomkruka i fönstret. Insåg då att jag på någon vänster måste råkat öppna ögonen samtidigt som jag sov, och helt fel var jag ju tydligen inte ute då. Hänt mig två gånger, och är galet läskigt (verkligen GAAAALET läskigt, t o m flashback-forum-folk som snetrippat på psykadelia tycker tydligen sömnparalys är mycket värre) men jag har aldrig träffat nån annan som känt igen det. Kommer nog inte kunna somna i natt nu när jag blivit så tydligt påmind om detta...
Hej, jag är lättad över att jag inte är ensam om sömn paralys. Jag har haft det några år nu, i början var jag skit rädd och det enda som hjälpte var att sova med lyset på. Det hemla är starkast när jag ska somna in men händer även när jag vaknar och i mina drömmar. När jag ska somna in så känner jag som att något ligger på mig, det växer i styrka och pressar ner mig. I början kan jag få bort känslan med att försöka röra mig eller spänna mig, men i och med att jag blir tröttare domnar min kropp av och jag kan inte röra mig. Jag kan ligga så i timmar medveten om min paralyseradd kropp och vad jag antar är hallucinerad tyngd på mig. Till slut verkar jag somna.
När jag vaknar kan jag ibland känna paralys, mina armar och nacke för det mest men ibland även bena. Em gång när jag sov på mage och kände mig helt paralyserad när jag vakna upp, jag fick panik och det kändes svårt att andas mer och mer, jag kunde inte ens gråta. Tills slut gick min kropp igång när mitt mobil alarm började tjuta, numera kan jag inte gå och lägga mig utan att sätta alarm för morgondagen.
Har inre haft någon utamför kroppen upplevelse, det obehag jag har upplevt har hindrat mig från att utforska situationen. Det vore såklart intressant med en sådan upplevelse.
Numera har jag bara lätt sömnparalys. Någon som vet varför man får man får sömnparalys och hur man tar bort det?
